addis

en rolig rolig skoluppgift.

en komplimang som fastnat i tiden.

en kropp fylld av energi och c-vitamin.


hon har aldrig känt sig så vacker som nu.

hon har aldrig haft så få män i sitt liv som nu.

hon funderar på om det finns ett samband.


redhead undrade om det gick att vara förälskad i en stad.

mitt svar är: absolut.

jag undrar om det går att vara förälskad i ett band.

så där så att det pirrar i magen.

så där så att man längtar efter nästa gång man sätter på sig lurarna.

och höras nästa gång.


(du snygging. vi sågs på ica. först vid den pressade citronen. sen vid teérna. hör av dig för hångel.)

(jag är bandit queen. precis som i låten. please handle me.)

otippade nyheter efterlämnar otippade känslor.

hon tänker att hon inte ska dra så stora växla på det hela. för det tycktes inte så allvarligt. men att någon tänkte att hon var söt den tiden i livet då hon kände sig som allra fulaste. och allra minst. hon blir ändå rätt så glad. samtidigt som det tar henne tillbaka i tiden och den där tänk om-känslan besöker henne. vilken tur att hon har lärt sig att  tackla den så bra.

glädjen över besöket uppfyller.

det blev en fin vecka. besökets livsenergi uppfyllde hela kollektivet. nu är nya besök inplanerade och snart infinner sig den manliga delen av familjen. ska bli roligt att se honom in action i kvarteret. han ska nog värvas till att trycka visitkort.

och hösten strålar.

lund gick bra. jag behövde inte hantera obehagliga möten och fick visa de finaste sidorna. och ibland strålar jag ikapp.

hon gör karriär.

beök http://www.merkado.se .

jag har städat och fejat. putsat och skurat. fy tusan vad bra det blev. mitt rum ser inte längre ut som mitt rum och ett tag kan jag drömma om att jag är någonannan. ibland tror jag ingen riktigt förstår hur mycket uppochner jag är. som det där med att städa. alla har ju sett mina rum misärstökiga. och det är ju jag. misärstök. släpper allt rätt ner på golvet. glömmer. lämnar kilar vidare. men den hemliga twisten är att jag inte är misärstök på heltid. nej. deltid ägnar jag mig åt att vara mest pedant av er alla. det är svart eller vitt. upp eller ner.

jag hoppas att jag kommer upp i tid imorgon så jag kan plugga lite. rita lite. planera lite.

min första nattgäst är här. (nej inte resultatet av gårdagens något kontaktannonsliknande inlägg) och det är roligt. plötsligt känner jag mig som en tant och som ett barn på nytt. matchande lakan och handdukar erbjuder jag ofta. dessa varvas dock med historier om öl till fyra på natten.

nu känner jag mig fokuserad. samlad.

jag ska bara köra tills den hära hösten är slut och har blivit vår och livet som vanligt är en dans på rosor och solen alltid skiner.

kvartetten blev duetten och duetten valde att stanna hem och prata om hur trötta de var.

vi skulle ju på konsert. och det skulle bli så bra.  jag var så gräsligt trött när jag kom hem (en vinterjacka, en bänk till sovrummet med inbyggt blomsterhål, tre krokar, två tyger, en trådrulle och  - 2200kr). parhästen visade sig också tycka att det mest intressanta var öldrickandet. men två timmar senare kunde ingen av oss tänka sig att lämna kollektiv köttgrottan.

men det gör inget för vi har resten av livet på oss att gå på konsert. för att inte tala om att dricka öl.

det är sällan man hittar så fina saker som jag hittade idag. då är det ok att  vara trött.

och den 26/11 börjar jag sälja mina saker.

läskigt.

roligt.

och skönt att jag och Jo-ho hade kvalitetstid. för även trötta feminister behöver prata om inget särskilt med varandra.

och den 26/11 börjar jag sälja mina saker.

läskigt.

roligt.

idad plockade jag fram palestina-sjalen. det är mitt statement of the week. den har legat i byrån sen några år tillbaka. nu ska den fram. så länge moderaterna är ett arbetarparti tänker då inte jag hymla med att jag är socialist och jag är stolt. och jag vill faktiskt inte be om ursäkt för att jag har åsikter. samtidigt som jag inte vill hålla på och diskutera politik med alla hela jävla tiden. för ibland. i vissa sammanhang kan det kännas som att man förväntas vara en vandrande åsiktsmaskin. som ska kunna allt och tycka till om allt. och att i vissa sammanhang kan det ibland kännas som att man måste be om ursäkt för vem man är och vad man tycker och står för. jag har inget färdigt åsiktspaket. jag ändrar mig och omformulerar mina åsikter i tid och otid. och det är ok. det får man göra. det är sunt att göra det. fast jag har hjärtat till vänster.

och en vinröd palestinasjal som vajar i högervinden.

(och jag ber om ursäkt för 70-talsretoriken men ibland är den faktiskt passande)

friskare. bättre. klarare. gladare.

andetagen river fortfarande i bröstet. det är lite läskigt. jag hoppas att det går över snart.

solskenet överrumplade mig i morse och tvingade mig till glädje. ingen mer misärtrötthet. ingen mer misärorkeslöshet.

kastade mig ut genom dörren efter att ha racerdiskat bort sjukdomen.

hösten lyser.

och vid övergångsstället på väg till parken var det någon som vinkade. och vi tittade på kängurur och pratade om snusets prisindex. och jag hade myskläder och storstor halsduk. och flickan strålade.

i kollektivet i stans smutsigaste kvarter fanns det mat. och prat.

telefonsamtal från sambon som undrade hur jag mådde. och det var skönt att få berätta att misärtröttheten inte fanns kvar. 

kjolen är intressant.

imorgon skiter jag i vardagen och har kalas hela dagen.

fast andetagen river fortfarande.

och jag vet inte vad jag ska skriva om. allt är så upp och ner.

jag är glad. jag är ledsen.

 jag är glad. jag är less. 

jag vill vara ensam.
jag vill vara med hela världen.

jag vill hångla med en man.
jag vill aldrig se en man igen.

jag vill kasta mig på barrikaderna och kämpa mot borgarsvinen som tagit över.
jag vill bryta ihop totalt och stänga in mig och gråta tills jag somnar för att borgarsvinen tagit över.

(och det är väl i vanlig ordning något med hormonerna. men vad spelar det för roll. känslorna är ju där ändå)

fast igår sket jag i vilket och berusade mig på öl och en och annan spritsort och dansade dansade dansade. det var  fantastiskt och underbart. inte särskilt mycket folk. bra musik. sanna som dansade helt grymt bra. så bra att jag blev helt peppad själv. och bara körde. och han daddy boastin pillade mig i afrot. och dagen innan frågade en kolsvart man om jag vinglade eller om det bara var mina byxor som fladdrade. herregud. det kanske inte alltid är bra att röka braj, borde jag svarat. väluppfostrade arbetarflickan från norrland svarade istället. jag har tränat, det är nog mina stora byxor som det blåser  genom. och daddy boastin skräms. han är medelålders och har barn. och jag såg blickorna och händerna på de unga flickorna. och jag orkade inte bry mig om vilket. för jag dansade. trots att jag alltid har prestationsångest för att jag inte dansar så bra.

en sak kan jag bestämma mig för att känna.
ingen mer prestationsångest. den kan dra åt helvete.

när solen envisas med att skina kan jag inte hindra mig själv från att vara lycklig. även om jag ibland kan komma på mig själv med att tappert försöka.

när solen envisas med att skina blir jag genast töntigt positiv och vägrar se begränsningar och svårigheter.

när solen envisas med att skina samlar jag ihop strålarna och sparar dem i garderoben. jag hoppas att jag kommer ihåg att plocka fram dem i vinter.

i malmö känns det annars som att påsen knyts ihop. idag hjälpte jag en ny kompis att flytta. det har visat sig att hon ska bo i samma trappuppgång som en gammal kompis. och det är så roligt när gamla vänner passar in med nya. det är sånt som gör mig glad.

och jag har hjärtklappning. precis som förra hösten. och hösten innan det. men om jag blundar finns jag inte.

jag träffade en man igår. han gav mig sitt nummer. bara sådär, det var i kön till pommes fritesen.

och jag tänkte: det är väl själva fan, varför inte bara låta mig äta mina krispiga potatisbitar ifred?

och jag tänkte: synd att jag inte tycker att du är särskilt attraktiv.

och jag tänkte: varför händer detta alltid mig?

och jag tänkte: du ser ju precis ut som min pappa. fast kort.are.

och jag tänkte: varför är det bara kolsvarta män och farbröder som vågar?

och jag tänkte: vad är det hos mig som attraherar just dessa två grupper av män?

och jag tänkte: undrar om de kolsvarta tänker att jag är deras biljett in i det svenska samhället och farbröderna att jag är lite exotisk?

och jag tänkte: jag vill inte. jag vill inte. jag vill inte.

precis då blev mina pommes klara.

och jag gick hem. och tog ut mina aggressioner på min vän. fast det var inte meningen att låta så arg. jag tycker bara att hon förtjänar så mycket mer.

(till J, det blev fel i mitt sms. jag skulle ju skriva att jag hoppades att DET blev bra på praktiken. inte att du blev bra. för det vet jag att du är! ta hand om dig)

(till Slamp-J, du är min bästabästis! massa pussar! jag uppskattar och tycker om dig precis hur mycket som helst även om jag är lite dålig på att visa det just nu!)

och hon har dejtat en massa. och det känns fint. trevligt och fint.

men hon är besviken på valet. polifuckingtik.

piss.

som vanligt trodde jag att det skulle bli lätt. att jag skulle fixa det på en gång. och som vanligt hade jag helt fel. men jag fick beröm av läraren och det kändes ärligt även om hon är lite besvärlig. fast när jag känner efter tycker jag att alla lärarna är besvärliga.

och jag tycker att det är jobbigt, men samtidigt härligt befriande att inte vara den duktiga. jag tycker om mina läxor för de är inte komplicerade. de säger: gör det här och det här. och jag gör det. eller så gör jag det sen. och jag låter bli att tävla för det är inte lönt. så jag känner mig inte stressad.

jag kan inte glänsa för jag förstår inte. jag kan inte.

men det gör inget.

för jag är duktig på något annat.

och efter en stund förstår jag. så sitter det. för jag tänker jobba på. och vägra ge upp.

drömmen om att få vara kreativ ska äntligen realiseras. det här tänker jag inte släppa.

hon jobbar. jobbar. jobbar.

inte mycket mer.

emellanåt sover hon.

hon undrar hur det ska gå när hon inte kommer att vara ledig alls innan skolan börjar.

från ett ansvar till ett annat.

aldrig fri.

i natt drömde hon om dig.

och vaknade i panik.

hon undrar varför.

i drömmen var du full. jättefull. du ringde och saknade  mig. och gick hem med någonannan.

och hon vet inte om hon saknar dig. eller var paniken kom ifrån.

hon är rädd för att vara den som blir kvar. den som blir ensam. den som andra glömmer bort när de hellre är tvåsamma.

små barn har blivit vuxna. små barn kör riktiga bilar. träd har blivit ängar. ängar har blivit fotbollsplaner. små barn har försvunnit. mina vänner är inte kvar. kvar är pensionärer. kvar är det vackraste norrland.

i helgen var jag i lappland. jag drack öl och gick på efterfest. lekte med ett barn och snackade skit med johanna. ibland snackade vi viktigt. och ibland pratade jag med joel. träffade föräldrar och låtsasföräldrar. djur och smådjur. barnet blev inte blyg när jag kom. det kändes som en komplimang. och bruschan ville dansa. johanna berättade att det var bra för honom att göra ungdomssaker i sitt annars vuxna liv. villa, sambo och en liten parvel.

och vid kusten har folk också skaffat parvlar. och jag undrar funderar och tränar på att inte döma. och jag lyckas rätt bra. i de allra flesta fall. för bruschan såg glad ut. men den där flickan på mitt jobb. hon verkar mest söka en identitet. och det kändes sorgligt när hon pratade om medelålderssaker och hade medelålderssmycken.

jag är rädd för hösten. men jag längtar. längtar. det är en fin rädsla. jag känner mig trygg. jag är hel igen.

numera framlever jag mitt liv i robertsfors. jag delar min tid mellan pensionärer, präktigt vardagsliv och vänskap. jag ägnar mig även åt att inreda lägenheten i mitt huvud. jag ska ha en himmelsäng. så det så.

jag kommer inte att uppdatera så mycket här under sommaren. men jag lovar. jag tänker på er alla. jag kommer ihåg er.

jessie. vi är grannar från och med den första september. får jag bjuda på en kopp kaffe?

så flyttar jag och svarta madam in med henne och kopparjesus. jisses. fast luftslottet har ännu inte tagit mark. fortsätter tänka på att inga papper ännu är skrivna. allt är mycket osäkert. men det ser ljust ut. tyvärr intet ljud än idag. men kanske kanske kanske har han plingat Jojo.

annars fick jag Zebraflickans adress. hon föreläste här idag. snart ska hon få ett brev på posten med en av mina zebraflickor. undrar om jag har sålt de jag har på utställningen. det ska verkligen bli spännande att se vad som sålts och vad som blir kvar.

jag måste skicka in fler arbetsprover än jag trodde till designskolan. känns inte så där jättebra att bara slänga ihop några skisser. men det får bli så. jag tänker banne mig försöka. inte lönt att backa nu liksom.

men sen så var det tyst. säg inte saker till mig om det bara är lögn och förbannad dikt. jag är trött på folk som inte säger vad de menar. med folk menar jag män.

åter från gotland. fick vi svar på en lägenhet. den verkar grym. kanske klarar vi det. hoppas det blir bra.

åter från gotland. vi hade tur och fick en tur i ruinerna. och blev bjudna på fest. ibland undrade vi om några tog illa upp för att vi nästan bara lekte med varandra. fast vi bestämde att man fick säga till. det är inte lönt att lägga sin tid på att fundera på vad andra känner. för hur kan man veta om de aldrig säger något?

åter från gotland. där på ön insåg jag att vi är rätt lika. nästan så det var lite läskigt, särskilt när båda våra stora hanväskor låg uppfläkta brevid våra kameraväskor och vi sprang runt med varsin jättekamera och du hade den där tröjan från hm som jag med har. och vi klättrade på berget och du berättade om moses bror. det var mysigt. och påminde mig om den där tiden när jag fortfarande var betuttad i alla musiker.

åter från gotland. jag hade en nästanflirt. han började och jag fattade inte alls vad som hände. jag minns tydligen inte hur sånt går till. sen lät jag helt korkad när jag frågade en grej. ja, ja. jag bjuder på det. för övrigt såg han ut som en pojkvasker. och sånt får det vara nog av.  

(och igår såg jag något på teve. något som jag tror att han pojken från förr tyckte om mig. och det gjorde fan fortfarande ont. men mest gjorde det ont för att det var så du såg på mig.)

åter från gotland. skickade jag in ansökningarna. och tvivlade.

still frustrated as hell.

kanske är det därför som jag längtar efter fysisk aktivitet. i sommar vill jag lära mig rida häst och hoppa med häst. och övertala någon att lära mig spela tennis. det ser så coolt ut. särskilt när brudar gör det. och de har så snygga små tennisoutfits. jag ska bli en serena williams-kopia. designa kläder och slå hårda smashar.

jag önskar att något galet och romantiskt hände mig.

antagligen är det samhället som tutat i mig det här behovet men faktum kvarstår. jag skulle bli glad för en blombukett eller en present eller något.

jag längtar efter människorna som jag hör ihop med.

och det så mycket att jag till och med längtar efter etiopien. det är ändå lite knasigt. men snart snart snart är jag hemma hos min mummy. det ska bli så skönt. häromdagen luktade det som saada i en affär. och idag såg jag ett barn som påminde mig om för några år sen när iman fortfarande inte hade börjat i skolan och ville ha likadana kläder som jag. jag saknar den villkorslösa samhörigheten.

jag önskar att hösten inte var höljd i dunkel.

i smyg oroar jag mig för att jag inte ska komma hemifrån utan för alltid fast i robertsfors. i smyg oroar jag mig för att jag inte duger. jag vet att det kommer att ordna sig. att en bostad helt plötsligt kommer att komma till mig och jag kan faktiskt tänka mig att påbörja d-kursen i genus. och jag vet ju att jag duger. jag har ju trots allt sålt en tavla. och jag glittar riktigt fint nu i vårsolen.

men i smyg oroar jag mig.

idag har jag varit sjukt effektiv. jag har fått massa skolgrejer gjorda och jag hoppas innerligt att mitt tryck har torkat tills imorgon så jag kan börja väva. och kanske bli klar med det också, det vore grymt.

när jag sköljde ur tryckramarna tyckte jag att det luktade mansparfym. i won't say more.

sofie, det var orättvist av dig. jaså, jaha ja. det var inte orättvist att du hörde av dig efter ett halvår med samma skit som tidigare?

ikväll ska jag förbereda mig för kampen med ett glas vin, rostade rotsaker och en galen katta.