addis

Du o jag är två tuffa, sexiga och roliga brudar som kanske numera är lite känslokalla. Men det är män o elaka fruntimmer som tvingat oss till reinkarnation. Bättre det än att vara våpiga offer!

underbara ord som jag alltid kommer att ta med mig. tack tack tack är det enda jag kan säga. för det är sant alltihopa.

jahapp, så var det min tur att fylla ett fjärdedelssekel. för första och sista gången är jag exakt hälften så gammal som min mor. och lika gammal som hon var när jag ploppade ut.

bissart. jag skulle verkligen inte kunna bli mor. men det här önskar jag mig:

*  en vän till min vän. hon ska inte bli mer trampad på. nu när hon lärt sig att stå.

* en lägenhet i malmö.

* en sysselsättning till hösten.

* massage.

* pill i håret.

sen är jag glad för att ni finns. och för uppmärksamheten.

puss hej.

(och jag lät kanske lite hård. jag orkar inte älta det gamla. och jag vill inte att du ska sura över det nya. är vi osams nu?)


igår summerade jag mitt påsklov. av någon anledning sparade jag det inte. de senaste två dagarna har jag glömt lite för mycket. massa småsaker som blir stora saker. som att jag fållade överkanten och nederkanten på mina gardiner åt olika håll. inte särskilt snyggt. inte särskilt proffsigt.

men jag hade ett fantastiskt påsklov. jag blev påmind om en massa saker. jag träffade en gammal jobbarkompis. vi skvallrade och pratade om känslor. och åt falafel.

och johanna. hon gjorde så att allt blev bra. vi glittrade ikapp på grabbfesten. och vi drack öl och snackade skit. tittade på film och drog en rövare för en vän.

machomachoman visade upp en helt ny sida för mig. jag blev glad. även om vi aldrig blir vänner och jag egentligen inte bryr mig så mycket. men det är trevligt att veta att det faktiskt går att prata om riktiga saker.

jag gick på middagsbjudning med min fjortisbästis. ibland blev stämningen lite pretentiös. men bara ibland. och vi skrattade mest. sen blev jag full på likör.

jag badar badkar. och försöker slappna av. men det är sjukt mycket som måste fixas och trixas med innan skåne släpper iväg mig till norrland. jag oroar mig igen.

jag vill kramas mer.

(och nu känns det som att det ältas. och ärligt talat. det gör mig ingen skillnad. det finns inget mer att lära. inga fler slutsatser att dra. det blev som det blev. jag orkar inte sjunga samma visa om och om igen.)


det kändes som att jag kanske var lite hård mot henne igår. det kändes som att jag var på gränsen till otrevlig. jag valde att säga tvärtemot nästan hela tiden. och jag visste innerst inne att det skulle bli så om jag ringde. men jag behövde sällskapet. och stundtals är hon bra. men hon lyssnar inte. och när hon väl frågar om mig och mitt så tar det bara en litenliten stund innan vi är tillbaks i samma hjulspår som innan. och jag ringer henne sällan, för hon äter min energi. den tar slut. och hon sa till mig. sofie du är en sån människa man får energi av att träffa. en sån som man blir glad av.  och det gör mig glad att höra. för du tog det ifrån mig. att jag var en sån. men hon äter mig. jag kunde inte säga det. men så är det.

och johanna. hon sa att jag glittrar. att jag glittrade i onsdags. hon är bra hon.

och jag bestämde mig för att stanna lite till. ikväll ska jag träffa min fjortisbästis och massa annat folk som jag inte känner. det ska bli roligt. och jag ska glittra.

idag blåste det en vind som var mjuk.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

jag gjorde en fin väska igår. och det känns faktiskt som att jag har talang.

jag har köpt ett riktigt glansigt, glittrigt läppglans. det passar fint till min guldiga ögonskugga. och mina stiliga ögonfransar.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

jag har lagat goda praliner. av nästan inga ingredienser alls.

och jag har ett snyggt diadem. som inte är för litet för alla mina stora tankar.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

igår åt jag lunch med malin. och vi tittade på bebisar som var söta. och skor som var snygga.

och jag hade mina leejeans på mig, de bästa.

och jag insåg att jag finner tillfredställelse i mycket.

och återigen lämnade hon landet för stan. men den här gången var det bara för några timmar. och helt plötsligt så upplevde hon den där känslan som var så längesen sen.

galen glädje.

total harmoni.

sofie kände sig sjukt vacker. och cool. framför allt cool.

ensam gled hon runt på stan.

i solsken svettades hon ut vintern.

så träffade hon sin vän och ägnade sig åt hennes favorithobby. fika.

och hon gled vidare i sin snygga jacka. in på muséet och förfasade sig över nazister.

hon köpte ett snyggt diadem och nålar till konsten.

och den söte pojken i busskiosken hälsade på henne. så hon blev glad. även om han är en sån där charmör. så njöt hon av uppmärksamheten.

och nu regnar det ett fint sommaregn.

galen glädje.

total harmoni.

badkar och mozzarellasallad. det ska jag njuta av. jag har jobbar stenhårt på min väska under kvällen och jag tycker nog att resultatet blev rätt så bra ändå. inte riktigt som jag tänkt mig, men det är ju mitt livs themesong anyway.

och igår blev jag påmind om att jag inte är ensam i världen. och det var skönt, samtidigt som jag just nu inte har lust att umgås med människorna runt omkring mig så behöver jag ändå påminnas. för när jag lägger mig i den ekande tomma sängen kan det ibland kännas fruktansvärt.  ibland som ikväll kan det kännas fruktansvärt att ingen har lagat mat till mig när jag kommer hem. att ingen överraskar med blommor och vin. eller biobesök.

fast jag har en egensinnig katt. och jag försökte bränna upp det sista av allt. men det kändes löjligt. så jag släckte elden och slägde skiten istället. för några månader sen hade det säkert varit en katharsis som heter duga, men inte längre. men jag är inte ledsen längre. jag ser framtiden an. och jag ser att jag kommer att göra mig själv lycklig.

hon lämnar landet för att finna glädjen hos sina andra vänner.

och nya skor. hoppas hon på.

för att inte tala om att köpa saker hon inte visste att hon behövde.

och för att snacka skit om tvåsamheten som invaderar hennes liv.

hon lämnar landet för att titta på staden.

och hon drömmer om ett liv i glamour.  det hoppas hon på.

för att inte tala om att äta sånt hon inte visste att hon behövde.

och hon är lycklig över alla människorna som finns i hennes liv.

de som kommer ihåg henne. de som bryr sig om. och ger henne av sin tid.

men inte med vem som helst. fast det vore grymt om någon kunde komma hem till mig med en flaska champagne och hångla upp mig mot väggen. frustration är ordet.

fem år sen jag förlöstes. fem månader sen senast. frustration är ordet. fast idag gympade jag duktigt och blev både fysiskt och psykiskt utmattad. jag hoppas att jag inte kommer att gråta idag. det tar för mycket energi.

jag tror på ondskans nederlag. det gjorde mig glad och upplyft. för det är vad som håller mig uppe. och jag tror att det finns mer gott än ont. och det kan låta konstigt i en värld där flickor opererar sig för att duga. och det kan låta konstigt i en värld där krig startas. och det kan låta konstigt i en värld som är orättvis. och det kan låta konstigt i en värld där människor förtrycks.

men vet du vad? om jag inte tror på att det goda kommer att segra så är allt meningslöst. totalt jävla meningslöst. och jag kan lika gärna hoppa i sjön. jo, faktiskt. och jag tänker just nu på systerskapet, det goda, på hur min mamma orkar. på alla kärleksfulla relationer som finns; alla vännerna som håller mig uppe. på den lilla håriga svarta varelsen som bor hemma hos mig och hälsar mig med glatt humör varje morgon. det är det goda.


och jag vägrar tro att det är en slump att temat på kvällens mässa (jag tror på det ondas nederlag) var en slump så här första mässan efter carolas seger

jag tittade lite på melodifestivalreprisen. och lyckades höra magnus carlsson sjunga skyll dig själv, lek med dina minnen och innan dess sjöng  linda bengtzing om hur hon klarade sig själv, det var helt coolt, men hon avslutade med att sjunga att hon ljög för sig själv. så från årets festival tar jag mest med mig magnus och den dära strofen. fantastisk var den.

och jag är ledsen för att carola vann. och hur hon satt i soffan på nyhetsmorgon och pratade om tecknet hon hade på armen. jag såg det när jag var i betlehem och jag tyckte det var fint. vi vet att du var i betlehem och lekte att du var maria. men jag kan inte för mitt liv tro att det var ditt första möte med den symobolen, carola. för så fort man går in i en kyrka här möts man av den symbolen. så det så. ja, jag missunnar dig segern. jag missunar dig den och tänker inte alls på systerskapet. jag såg en dokumentär om kristdemokraterna och tänkte på dig då.

idag har jag redovisat mina zebraflickor. det känns roligt för de var fina. och idag vill jag ge all cred till alla zebraflickor där ute, alla ni som vägrar vara offer, som kavlar upp ärmarna och väljer framtiden.

idag har jag varit på en obligatorisk workshop om demokrati. och efter 40p i statsvetenskap kändes det lite tröttsamt. ja, jag erkänner, jag kände mig helt negativ till det hela. men det blev roligt. och jag sa lite pretentiösa saker om härskartekniker och glastak. folk tyckte säkert att jag försökte göra mig lite bajsnödigt viktig, men jag ville säga det jag sa och tyckte de andra att det var töntigt eller inte förstod får de leva med det. eller säga till. om jag hade suttit brevid för sex år sen hade jag blivit glad och taggad av att höra mina kloka ord. så det så. all cred går till mig. och jag vet att jag smickrar mig själv en massa i  den här bloggen. men skit i det. för jag behöver visualisera för mig själv vad jag gör som är bra. annars glömmer jag och tror att jag är dålig och värdelös. så det så.

annars så ska jag äta majspannkakor imorgon. det blir gott.

jag broderar för glatta livet. det är roligt. det går bra. men jag repar upp så fort jag blir lite missnöjd med formen. och jag är noga med trådraken för jag vill att det ska bli fint även när konstverket är tvättat.

och katten sover under mitt täcke ibland. och det är bland det mysigaste jag varit med om. den lilla varma kroppen som söker sig till rätta på mina ben. underbart. och en stund vågar jag tro att hon tycker om mig. att jag är värd villkorslös kärlek.

för ibland glömmer jag. och tänker att jag är finnig. och töntig. och att jag är en av de ocoola. och jag vet att jag är vuxen nu. och att sånt inte spelar någon roll för jag skapar mina egna sammanhang nu. men ibland glömmer jag. och tror att jag måste vara någon annan för att blir omtyckt. och jag tror att folk pratar bakom ryggen på mig. och bara låtsas tycka om mig. och jag vet att det är löjligt, för varför skulle man göra det? men ibland glömmer jag. och då är det bra med en katt under täcket som söker sig tillrätta på mina ben.

vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. jag var på galet bra humör tidigare idag. men min väv. det är helt galet så den bråkar. ingen har sett något liknande. det börjar nästan bli löjligt nu. bara nästan. jag vägrar låta mig nedslås.

nej nej nej nej nej nej

för jag fick en kartong fylld med choklad för att jag var med i reklamfilmen för skolan. och det var trevligt att prata med dig i telefonen utan otrevliga samtalsämnen. ingen var arg och ingen var ledsen. det kändes helt ok. och det var skönt att lufta det där med braj-danne. för det var fan skumt. fast braj-danne är skum. och jag vägrar låta mig nedslås.

nej nej nej nej nej nej

för det här kommer bli en fin helg. jag ska städa och tvätta. och det är grymt när allt bara blänker och skiner. och mitt badkar är fixat nu. så jag kan ligga bland skummet och bara rensa huvudet. och jag fick ett till nummer av min tidning med blanka sidor. trots att jag trodde att jag fått alla nummer redan. och det snöar igen. och du sa att vissa saker kanske var lite elaka. men jag vägrar låta mig nedslås.

nej nej nej nej nej nej

för det här är mitt utrymme. bara mitt nu. och jag gör vad jag vill med det. och jag känner mig stark och fri. och framför allt jävligt glad. jag vägrar låta mig nedslås.

jag vet inte om jag är på dåligt humör eller inte. väven går skit. rent ut sagt. kan nog knappast gå sämre alls. jag får i genomsnitt laga tre trådar per centimeter. och det är vansinnigt mycket. ett steg framåt och två bakåt känns det som. men det kommer bli helt galet fint när det är klart och det taggar mig. om jag är glad när jag går till så ska det nog lyckas bli något av det hela. och jag ska sluta ta allt så jävla personligt. det är inte mitt fel att den går sönder. det är bara så det är. det finns ingen förklaring sa min lärare och då är det bara att bita ihop och laga.

redovisningen gick bra. jag kände mig galet oförberedd och fixade till det sista på lunchen innan. men talare som man är så löste det sig. och jag hade faktiskt läst mig till en massa, så det var bara att plocka från det som fastnat.

och idag har solen bländat mig.

och jag är inte rädd för något längre.

(imorgon är det internationella kvinnodagen!)

väven jävlas och jag låter det flyta in i mig. låter mig överrumplas. och tar det som ett tecken på att jag är misslyckad. jag lyckas inte ens med det jag tycker är roligt.

helvetes jävla skit.

jag skulle vilja att någon fanns här för att stryka mig över ryggen och säga att allt blir bra. att det väntade någon i min lägenhet som överraskade med blommor och nybakat bröd.

helvetes jävla skit.

jag har ingenting att ta ut min ilska på.

jag skulle vilja gräla med någon.

min frustration håller på att äta sönder mig. kanske är det därför jag lackar ur.

för att jag aldrig aldrig aldrig får lätta på trycket.

jag behöver en känsloexplosion. det spelar ingen roll vilken typ av sådan. bara en. nu. snart.

idag tillbringade jag hela långa dagen i min låtsassoffa. jag låg under en sjukt varm fleecefilt och klappade min katta som hårade något gräsligt. jag sydde lite lite på mina fodrade manchesterbyxor som har blivit läsårets följetong. men mest tittade jag på teve. och på en film. mitt stora feta grekiska bröllop. och den påminde mig om min norrlandsfamilj. det ska bli skönt att komma hem. och det ska bli skönt att få jobba medans jag är hemma för då har jag något att göra på dagarna och kan träffa dem i doser. skönt. skönt. skönt.

i övrigt så har jag läget någorlunda under kontroll. jag slapp dig i lund. och det var bra. jag har mina egna minnen där nu. minnen som du inte är med i. förutom när våra vänner påminner mig. men jag parerar. och de parerar. och inget är längre ett problem.

motsatsen till tvåsamhet är obegränsad självständighet. tänk på det. känn på det. smaka på det. med det som utgångsläge kan inget stoppa mig.

jag har på mig det vackraste jag äger. det som gör mig hel och kompletterar mig totalt. min nya klänning som är sofie rätt igenom på alla sätt och vis. ljusrosa, femtiotal, ylle med underklänning och en lite vit spetskant som bara syns om man lyfter på klänningen. lycka för 129kr.

lund var ömsom galet och ömsom underbart.

det galna stod framför allt johannas korridor och mitt jobb för. bubblare på området får vara när jag och johanna (kanske mest jag) blev galet provocerade utanför krogen och höll på att hamna i slagsmål. och din kompis brajdanne. och killen på crush. och armbågen i min mage. och båda våra girlfriends.

det underbara stod johanna för, och bor bra-kollektivet som kattvaktade. bubblare på området får vara jobbarkompisarna och pensionärerna. och utställningen på malmö konsthall. och det var roligt att slänga käft. jag är bra på det.

jag hade en bra vecka. jag träffade massa folk också. linus. min trasige extrabror, som jag skällde lite på i vanlig ordning. han som fortfarande inte riktigt kan släppa att det aldrig blir vi. han ville prata lite om det. och han sa snälla saker till mig och snälla saker som en av våra gamla korridorare sagt. det kändes skönt, men samtidigt blev det lite mycket. han vill bara väl. men ibland är det dags att prata om annat.

solen skiner i glimåkra. det är rörigt hemma hos mig. och jag är galet förkyld. men livet leker och jag hoppas att helgen blir bra.